verklighetsberattelser.blogg.se

Ey, du! Melina! 

 

*

 

Men svara då! Melina!

 

*

 

Jag hörde mitt namn ett x-antal gånger men jag orkade inte bry mig eftersom det enda jag hade i mitt huvud var matematik provet som skulle vara i eftermiddag. Jag fortsatte att gå ner till andra våningen för att jag hade engelska och sedan samhällskunskap. 

 

Melina! Stanna då, prata med mig! 

 

* 

 

Jag hör mitt namn ytterligare en gång samt hur någon springer men jag är helt instängd i min egna lilla bubbla. Jag gick in på lektion där vi hade en vikarie. Ingen aning om varför våran engelska lärare inte var där. Men aja, jag gick in på lektion och var nästan helt borta. Jag tittade ut ur fönstret och började tänka på vem det kan ha varit som ropade på mig. 

 

Liksom, det är endå ingen som vill vara med mig. INGEN lägger märke till mig. Hur vet personen ens vad jag heter? 

 

Lektionen var äntligen slut och jag packade ihop mina anteckningsblock samt pennor. Ja, du vet allt man behöver för att anteckna, osv. När jag väl gick ut ur klassrummet tar någon tag i min arm och säger "Melina". Det var samma röst som innan jag gick in på lektion. Hmm. Jag tittar upp och ser denna person rakt i ögonen och skakar på huvudet. Han var tyst. 

 

"Släpp min arm jag måste till nästa lektion!" Han släppte inte taget om min arm utan fortsatte att stirra på mig. På något sätt lyckades jag få bort hans händer och började gå mot nästa klassrum. Jag tittar bak och han säger "Melina, kan vi prata?" Jag vänder mig sedan om igen och fortsätter min väg. 

 

Dagen var äntligen över och det jäkla matematik provet som jag grubblade över hela dagen. Men, jag kan fortfarande inte sluta tänka på denna person. 

 

Denna person har ett väldigt ovanligt men fint namn, Colin, och jag började gilla honom då jag började på gymnasiet. Jag brukar titta på honom när han är i djupa konersationer med någon så att han inte ser att jag stirrar på honom. Han går i trean. Jag förstår inte riktigt varför han vill prata med mig. Han är en av de snyggaste killarna på skolan och han väljer att komma fram till mig? 

 

-

Det har gått ett par veckor och Colin har försökt prata med mig under dessa veckor. Jag kom alltid på ursäkter och försökte ta mig därifrån. Tänk om någon såg honom när han kom för att prata med mig? Jag är ju inte direkt den populära och fina tjejen på skolan. 

 

Det var en speciell dag i skolan idag därmed fick vi sluta tidigare än vanligt. Vilket var jätteskönt. När jag väl är hemma ska jag ta det lungt och kanske fixa egen spa bara för att koppla av. 

 

Påväg ut ser jag Colin med sina vänner. Jag gömmer mig bakom min halsduk för att han inte ska få syn på mig. Vilket han inte gjorde men jag är rädd att någon av hans vänner skulle se  mig och skulle säga något. 

 

När jag väl klickar på låsknappen för att sedan öppna dörren hör jag Colins röst där han säger; "Så säger du inte om henne, fattar du?! Du känner inte ens henne men endå snackar du skit? Vem tror du att du är?" Denna person som Colin i princip gapar mot svarar tillbaka; "Hon har ju för fan inga vänner. Hon ser inte ens bra ut, inga stora bröst, ingen rumpa och är mullig!" 

 

Det var då jag förstod att Colins vän pratade om mig. Jag slog till dörren och sprang ut helt upprörd. Jag lade inte ens märke till att Colin sprang efter och ropade på mig. 

 

-

Jag hade inte gått till skolan på en hel vecka utan anmälde mig sjuk. Jag orkade inte gå tillbaka till skolan efter att få hört sådana ord. Jag var varken inne på sociala medier eller något utan försökte plugga och inte ligga efter. När jag väl var klar med mina uppgifter satt jag och tittade på PLL med glass i handen. 

 

Men veckan efter tog jag mig till skolan där jag blev mött av Colins vän. Han gick mot mig och skrek; "Vad fan har du gjort för att vända Colin mot mig? Vad har du gjort så att han har börjat gilla dig? Hur kan du ens göra något sådant, kolla bara på dig själv." 

 

Jag sade inget utan var tyst och höll in mina tårar och var full med ilska. Jag tar mig till klassrummet där jag ska ha tyska. Jag får syn på Colin som sitter i ett hörn och han ser mig. Jag vänder mig snabbt om och sitter så långt ifrån honom som jag bara kan. Vad gör han ens här? Han sätter sig vid bordet bakom mig och säger; "Skulle du vilja fika efter skolan?".  Jag sade inget till honom utan låtsades som om jag inte hörde. 

 

Under lektionens gång kommer han fram till mig och frågar om vi kan arbeta tillsammans. "NEj!" säger jag och tittar snett på honom. Han sade inget om det utan frågade endast om vi kunde prata när lektionen var slut. 

 

Lektionen var äntligen slut och jag packade försiktigt ner mina grejer i väskan. Colin hade redan tagit undan sitt och gått ut. UHHH! Slipper prata med honom tänker jag. Men.. när jag väl kommer ut tar han tag i min arm ännu en gång. "Släpp mig! Jag vill inte prata med någon som dig! Vad vill du mig egentligen?" Fick jag ur mig av ren ilska och gick därifrån innan han hann öppna sin mun.

 

MELINA, LEK INTE SVÅR! JAG VILL BARA PRATA!